2019

5 oktober- 27 oktober 2019

Michael Vågsten Revelation
Jag är intresserad av en form av berättande måleri, där människorna är i en tidlös dramatisk miljö. De bedriver ofta en mystisk aktivitet. Kanske är de på väg någonstans, utför en uppgift eller på ett möte. Olika saker händer samtidigt. Alla verkar gå runt i en värld utan ordning, ibland i grupper, ibland flyr de från en okänd fara. Detta skapar ett pussel för betraktaren av mina målningar som jag hoppas öppnar upp frågor. I omgivningarna finns det ibland rester av en stad eller ett industriområde vanligtvis i en ödslig landsbygdskontext, som känns anonym. Kommunikationen utförs av invånarna, men det verkar ineffektivt och skapar en känsla av övergivenhet. Verken svänger mellan det komiska och det tragiska. De föreslår en mening. Samtidigt som de förhindrar försök att rationalisera de omständigheter som finns, eller föreslå ett svar. Jag har också några målningar där platsen blir ämnet. Vissa kommer att ha landskap, andra i ett industriområde. Inspirerad av min nya riktning mot urbana post-apokalyptiska landskap.
Jag är intresserad av att försöka syntetisera några av de traditionella värdena i målning med samtida idéer. Mitt måleri är inspirerat av klassiska konstnärer som Pieter Bruegel, Hieronymus Bosch och Gustave Courbet. Jag beundrar och strävar efter att uppnå deras höga hantverksnivå, tekniska färdigheter och färganvändning. Jag är även inspirerad av George Grosz samt samtida konstnärer som Neo Rauch och George Shaw. Jag vill även att måleriet ska spegla hur miljön skulle kunna bli. Då i en post-apokalyptisk framtid. Som framställs i filmer som The Road eller Mad Max.

 

7 september- 29 september


Divina Commedia / Det är sent på jorden Mervi Kekarainen
Bildkonst, installationer, film och performance. Det är sent på jorden. Människan har kört vår vackra planet till sank. Vi är i domedagen. ”Purgatorio”. Låt oss vandra genom världen idag. …. Med impulser från Dante Alighieris ”Divina Commedia” är utställningen rest ur ett personligt ställningstagande, ett rop för att få den lilla människan att vakna upp innan det är för sent på jorden. Utställningen är en fri och oregelbunden skildring som genom den vandring Vergilius gjorde, skildrar min egen vandring genom tre stadier (inferno, purgatorio & paradiso). Om den lilla människans kamp och funderingar kring döden och överlevnaden på vår idag så förstörda planet. En lekfull och allvarlig, samhällskritisk utställning som cirkulerar kring klimatkrisen och människans skröplighet och rädsla. Och sökandet efter det privata paradiset mitt i kaoset, med humor och allvar som vapen. Utställningsrummet: En ”grand opening” med en överraskande performance som sker öppningsdagen den 7/9 kl 13.00. Då hoppas jag att det blir mycket publik, för precis som i livet, performancen händer bara just då: i nuet.
I utställningens 3 veckor kommer det ingå bilder, film och installationer som ger tillfälle till egna funderingar för betraktaren. Om Mervi: Mervi Kekarainen är utbildad dansare och mimare och har arbetat med teater de 30 första arbetsåren och senare vidareutbildat sig och arbetat som; konstnär, stand-up komedienne, samt filmare. Hon blandar fritt i olika medier. Senare åren har hon haft ett tätt samarbete med Kristina Frank. De har sina alter egos 2 Rabbits, som ständigt återkommer. Kekarainen och Frank har även bland annat gjort performances som ”Entreprenörer” där de tvättat pengar samt haft brevlådeföretag och begravningsbyrå. Tillsammans med konstnärskollektivet Ankaret har de dansat ”Korvbalett”, en performance som även ingick i Visbys levande julkalender och besökte Supermarket Art Fair där de blev omnämnda i DN som en av de fem bästa på hela Stockholms konstvecka. Hon har också läst dadaistiska dikter i olika konstsammanhang. Kekarainen har varit en aktiv miljöaktivist sedan 70-talet och hennes första son började komma till världen i ett demonstrationståg. I den här utställningen presenterar hon både nya och gamla verk genom sin konstkarriär.

10 augusti – 1 september


Titel Utställning: INSULA
Teknik: Fotografi
Konstnär: Anna Sundström
Insula betyder ö på latin, men är också benämningen för den femte loben i hjärnan. Den femte loben täcks helt av de övriga lobernas utskott, och ligger längst inne i djupet av sidofåran. Insula tar emot signaler om tillstånd i kroppens inre organ och registrerar störningar i det autonoma nervsystemet. Även smärtimpulser från kroppens alla organ når hit.
Jag ser mina bilder som film stills, men det finns ingen film. Filmen finns endast i mitt
huvud och utifrån händelser skapar jag en historia bakom varje bild. Både verkliga och fiktiva.
Gemensamt för serien speglar jag ett tillstånd av isolering, en känsla av att vara fångad i sig själv. Att vara sin egen ö. Mitt intresse ligger i att visa igenkänning, att alla nån gång drabbas och att synliggöra ett tillstånd som både kan vara fängslande och befriande.
Info Anna Sundström:
Anna Sundström är uppväxt och verksam på Gotland. Hon arbetar som frilansfotograf och med egna konstbaserade projekt.
Hon är utbildad på Fotoskolan Sthlm och har sedan 2010 arbetat som fotograf och konstnär. Samt undervisat på Fotolinjen på Gotlands Folkhögskola, och hållit work shop i Fine Art Printing på Gamleby Fotoskola.
Anna printar sina bilder själv och använder sig av ett arkivbeständigt Fine Art Papper.
Tekniken kallas Pigment print och är i digital form liknande de mörkrumskopior/Silver gelatin print man gjorde förr, och garanterar en hållbarhet minst 70 år.

13 juli- 4 augusti

Skýrum

En utställning av Judith Dekker och Erlingur Valgarðsson

Judith Dekker (NL, bor i Visby) och Erlingur ”Elli” Valgarðsson (IS, Reykjavík) träffades på Gotland 2014, när Elli och hans fru bodde på ön i ett år. De blev vänner och Elli och Judith märkte så småningom att det fanns paralleller och synkroniciteter i deras konst. En mystisk tyst stämning, eftertänksamhet, färger, former och ljuset. Vid vissa tavlor kunde betraktare blir osäkra om det var Elli eller Judith som skapat den. Då kom idén att ställa ut tillsammans, för att utforska likheter och skillnader. Vad är det som de har gemensamt, två utlänningar på Gotland;  en från vattenlandet och en från vulkanlandet? 

Judiths tematik och inspiration kommer i denna utställningen från minnena av landskapet hon växte upp i; på en bondgård i en polder i Nederländerna. Hon rekonstuerar och transformerar i sina fotokopior landskapet och huset. Fotografierna är kopierade, vikta och igen fotograferade. Detta teknik skapar ett underligt ljus och förvandlat perspektiv. Såsom minnet kan ändras med tiden, eller genom medvetet val. Hennes avlånga tavlor i akryl är inspirerade av resor hem och hemifrån genom tid och rum, morgon och kväll, med bil, tåg och cykel. Återkommande formen är det pyramidformade vasstak, som stickar ut bakom vallarna i West-Friesland och är känneteckande för detta landskap. Hemmets tak. Hotet av den stigande havsyta finns med på ett hörn, men det finns även maskhål att fly igenom.

Ellis verk på utställningen är baserade på skisser av moln som han har gjört de senaste åren runt om i världen, men mest på Island och i Sverige. Skisserna är registrerade på tidpunkt och plats. Huvudämnet är molnens form och de är både målade och tredimensionella, färgerna är baserade på känsla. Bakom varje moln är fabuleringen om temporalitet, någonting som finns och sedan försvinner. Som människan som finns och sedan försvinner.

„Jag tänker på livet och döden, temporaliteten. Någonting som finns men sedan glider  bort, tyst. Jag tänker på skönheten och formen som ändras, lätt och transparent. Så fragil att formen ändras eller glider bort när det blåser. Jag tänker på plats och tid och hur någonting som är så platsspecifikt kan försvinna och inte lämna ett spår efter sig. Jag tänker på hur de blev till och anledningen till deras existens. Jag tänker på konturer och om det finns regler eller om det blev som det blev, bara för att. Jag tänker på livet och döden och personer som föds och sedan dör, som lämnar efter sig spår som försvinner med tiden, tills ingen kommer ihåg. Jag tänker på skönhet och universum, på smått och stort och plats och tid. Jag tänker på mig och dig när jag tittar på moln på himlen. Jag tänker på oss som finns, men någon gång inte kommer att finnas kvar.“

www.dekker.se, instagram: judith.dekker.146

Facebook: Elli artworks

20 juni-7 juli

Under medlemsutställningen 20 juni – 7 juli ställer ett antal av Galleri Gotlands konstnärer ut på galleriet. Här visas ett axplock av den mångfald av konstnärligt skapande som finns på vår ö Gotland. Under det övergripande temat ”Relationer” kommer Galleri Gotland att knyta an till GAPF (Glöm Aldrig Pela och Fadime) som under Almedalsveckan hyr vårt galleri. Utställningen pågår samtidigt med Almedalsveckan. Galleri Gotland är en ideell förening vars verksamhet styrs av konstnärerna själva, för närvarande ca 50 st. Syftet med föreningen är främst att arrangera utställningar inom bild- och formområdet, men samtidigt vara en mötesplats för samtida konstnärliga uttryck och ett forum för samtal. Vi har mellan 10-12 utställningar per år, både för föreningens medlemmar och för utifrån kommande konstnärer.

Experimentell musik för fyra högtalare. Pär Johansson, Jan Liljekvist, C. Anders Wallén i samarbete med Elektronmusikstudion EMS Den 26 juni kl. 15.00 På Galleri Gotland Välkomna

25 maj -16 juni

FÄRG KONTRAST OCH VIBRERANDE LJUS
”Som sann skapande humanist har Karin frikostigt delat med sig av sina breda, akademiska kunskaper och erfarenheter sedan mitten av sjuttiotalet. Ständig rörelse och förvandling är påtagliga element i såväl Karins konst som i hennes arbete som konst utvecklare på Dunkers Kulturhus. Som utbildad konstnär, grafisk formgivare, pedagog, konstvetare och designer har Karin påverkat konstlivet i Helsingborg på flera nivåer. Ecco homo, se människan är ett latinskt ledord som passar som hand i handske på Karin Müller Lindbergs produktion, där kärleken till människan och naturen alltid ryms inom ramarna.” så skrev Ann Christine Montelius, journalist.
Min utställning kommer att spänna mellan litet och stort, mellan färgstarkt och grått, mellan kraftfullt och skirt. Rörligt, fladdrande men ändå med ett stilla lugn. Berättande tydlighet spelar med nonfigurativa hemligheter. Min konst är i ständig förvandling. Vardagens analyserande bildminnen i teckningar och foto leder ofta in i övergripande arbetsprocesser. Orden och funderingar kan starta en idé. Skapandets material och metoder höjer mig över vardagens bekymmer och tar mig in i meditativa tillstånd av stilla lycka. De stora frågorna återkommer ständigt. Jag arbetar gärna i samhällsrummet och kommunicerar genom mina konstverk. Barndomens svartvita minnen står mot färgkraftens oerhörda uppstämda vibrerande kraft.
Karin Müller Lindberg
+46 704050802
karinmullerlindberg@gmail.com

27 april – 19 maj

Harald Norrby
”En hyllning till den Gotländska naturen”

Harald Norrby är son till målaren Gustav Norrby och Hilda Karlsson. Han studerade vid Académie Libre i Stockholm 1948-1950, för Ivan Grunewald 1951-1956 och på Evert Lundquist Konstskola i Stockholm 1960-1961. Norrby var dekoratör vid Åhlen & Holm, AB Herman Meeths och Rydholms i Stockholm 1943-1950. Harald Norrby har haft separatutställningar, grupputställningar samt samlingsutställningar i Stockholm, Visby, Katrineholm, Norrköping, Östersund, Borlänge och Kramfors med flera. Han har bland annat gjort altartavlan till Lärbro-anstalten och har varit konservator i ett flertal kyrkor. År 2002 mottog han Gotlands kommuns kulturpris. Harald har illustrerat ett antal böcker samt gjort dekor till olika teateruppsättningar. Som målare är Harald mest känd för sina landskapsmålningar, där han hyllar den gotländska bygden.


Rolf O Eriksson född i Eskilstuna 1939 Målare, skulptör och grafiker
Representerad i offentliga samlingar: Moderna museet, Nationalmuseum , museer i landsorten, kommuner och landsting statens konstråd. medverkat i konstfrämjandes grafikutgivning, turnerat med rikskonserer och talat och talat om musik och bild samt tidvis undervisat i konstämnen.
Stip: Svenska statens 5 gånger. Ester Lindahls 2 gånger. Eskilstuna och Södermanlands kulturstip Ett tjugotal offentliga utsmyckningar inomhus och utomhus i måleri, betong och trä. Bosatt på Gotland sedan 2004. Bor även i Dalsland


2-24 mars

INNAN TYSTNADSVALLEN SPRÄNGSD

Att föreställa sig en text nr. 1.
Den konkreta Framställningen i utställningsrummet
är tänkt att bilda en ”mediotop”,
ett kontemplativt område, där syn, hörsel och språk, med enkla medel
kan övergå i varandra, med en inbjudan till möjligheten att de också
kan ”byta plats” med varandra i varseblivningen… Med hjälp av en
rumsligt återgiven musikalisk ljudmiljö, och ett i framställningen
antytt ”mottagningsrum”, möjligen upprättat för någon typ av
”självavläsning”, utrustat med några olika fysiska representationer
av uppmärksamhetens skilda stadier, Inklusive ett litet antal
skriftliga budskap om materiens dubbeltydighet i förhållande till
kroppens utsatthet och överskridande… Sinnenas samverkan
som förutsättning för det noumenala och tvärtom.
Att föreställa sig en text kan då innebära en motsvarighet
till att öppna sig för mellanrummet mellan sinnena och ”lyssna” till
omgivningens berättelser… dess ”mediografi” (skriften i mitten).
”innan tystnadsvallen sprängs”
är en poetisk omvandling av fenomenet med den så kallade ”ljudvallen”
som sprängs när ett objekt färdas snabbare än ljudet.
I fallet med tystnadens motsvarighet, handlar det om att omgivningens
olika ljud gradvis kan börja upplevas som vilande i en större tystnad
och därför bli möjliga att urskilja tillsammans—— likt innehållet i
ord och meningar som uppdagas varefter ögat ser dem—— som om rörelsen,
inför och inom ett ljud stannade upp och omärkligt vidgades,
för att sedan övergå ut i perceptionen av en större omgivning
och en större varseblivning…
Stunden innan tystnadsvallen sprängs kan den närliggande omgivningen
upplevas som obekant, och den omkringvarande rymden som mer bekant…
Denna vertikala mottaglighet kan liknas vid att kroppen vilar
i en luftballong rakt ovanför på hög höjd.
Ljuden blir mindre och mindre avgränsade i takt med att luftens medium
upplevs som påtagligare… Ljudets uppstigande motsvaras av att kroppen
sänks ned till den punkt där vi nu står, sitter eller ligger
och som nu känns mer än bekant…
Skéendet har skrivits in i långtidsminnet…
Ett illuminerat mottagningsrum bakom stängda ögonlock:
Här inne bor föreställningen om att summan av den personliga tidsrymden
kan tas emot och härbärgeras i sin helhet, och att ”början” fortsätter
så länge tidsrymden expanderar, vilket skulle innebära att åldern
ökar samtidigt som ”början” aldrig slutar… Rörelseminnet
möter minnets rörelse i långtidsminnets föreställda rum
samtidigt som ögonen öppnas…
Personligheten möter sin upprinnelse och vad är det då
som skapas—— vad berättade den föreställda texten?
Efter att päronet fallit stiger luftballongen?
Med utgångspunkt i, bland annat, akustiska iakttagelser
utifrån pendelrörelser och dess upplevda uttryck av fixerad
föränderlighet, kan möjligheten infinna sig att ,under vissa
omständigheter, via subjektet, erfara den immateriella position
varifrån ett materiellt objekt kan iakttas som sådant… och även
dess inneboende rörelse tillbaka till, en objektivt materiell position,
där den egna personen också nästan blir till ett vilande objekt…
väntande på att återfinna pendelns uppåtrörelse…
Betydelsens tystnad
Det låter som om någon kommer.
Det ser ut som om någon kommer.
Det känns som om någon kommer.
Känns som tystnad, ser ut som betydelser,
formar en hel gestalt.
Med eller utan vilja. Med eller utan utseende,
som inte vill dig någonting. Du inte vill någonting.
Som om omkring dig, innan ett ljud träder fram
det vore du, som sitter ihop med alla andra:
Mellan det som väntas och det som väntar,
den som kommer, den som kommit, den som inte kommer
förrän du börjat gå din väg genom texten
Lite om upphovspersonen:
Pål Stenqvist har varit aktiv i Visby sedan 2010 med ett oberoende,
personligt (och mestadels underjordiskt) konstnärligt utvecklingsarbete
i syfte att utforma ett framställningssätt för ljud/skulptur/skrift.
Baserat fram till 2017 i Ateljéföreningen Milos dåvarande lokaler
ovanför ÖB i Visby, ibland inbegripande husets och omgivningarnas
ljudmiljö, samt material av där överblivna föremål och inventarier.
Verksamheten innehåller även intuitivt konstruerat musikskapande
också innefattande textkompositioner och hörspel…
Ihållande inspirationskällor har varit och är:
Gaston Bachelard, Ludwig Wittgenstein och framför allt
Nicolai Berdjajev.
Under november 2018 initierade Pål Stenqvist utställningsserien
”Den Okända Konsten” och inledde själv med ljud/skulptur/skrift—
konstellationen ”ogdom Blobons tillhörighet” i Ateljéföreningen Milos
nuvarande lokaler på kopparviksgatan i Visby.
Pål Stenqvist är även improvisatör på slagverk och medlem i duon
Två Cirklar tillsammans med tonsättaren Thommy Wahlström sedan 1999.

2-24 februari

MÅLNINGAR och UNDERTEXTER

C.Anders Wallén
GalleriGotland 2/2 – 24/2 2019
Två eller tre saker jag vet om henne; Jean-Luc Godards film, där finns en sekvens på ett café, bilden visar en kopp espresso, en sked rör runt kaffet och ett universum, en spiralgalax av bubblor virvlar runt på ytan, en viskande berättarröst, Godard själv, talar om språket och livet…
Les limites de la Langue, Gränserna för Språket,
mon langage …. mitt språk…
sont les limites de la Monde, är de i Världen,
mon monde… min värld…
Filmen är enligt honom själv en kärleksförklaring till staden Paris. Mina målningar behöver inte vara en skildring av en speciell stad. Jag ser staden som ett kulturellt
fenomen – ett språk. Människor som uttrycksmedel för en språklig identitet.
Att bygga ett språk – gestalta en stad – Stockholm, München eller Shanghai.
Med andra ord. Språket använder Människan för att utvecklas. Det är språket som använder dig för att formulera sig. Därefter använder vi språket för att uttrycka oss.
Vi är delar av språket och redskap i språkets tjänst.
C.Anders Wallén, 2019-01-11