Utställningar 2013



18 januari - 10 februari

Dan Lindström – Tre aspekter av tid


Tid, en ur ett vetenskapligt perspektiv mycket fascinerande företeelse som de flesta av oss ser
som något självklart. Lite slarvigt kanske. Tänk efter, ett nu som rusar ifrån oss med en oerhörd
hastighet. Något av en naturlagarnas värsting.
Utställningen gör inga pretentioner på att vara vetenskaplig, utan bygger på personliga
reflektioner över fenomenet.

Du kommer att befinna dig omgiven av en UTSTÄLLNING med arbetsnamnet TRE
ASPEKTER AV TID, vilket också får lämpa sig som utställningens titel. Utställningen består till
största delen av MÅLERI, plus lite till. Det tillhör ju inte det ovanliga att utställningar består av
måleri, men i mitt fall är det första gången på 35 år som det sker. Jag slutade att måla under den
senare delen av 70-talet, och återupptog det först för 2-3 år sedan. Däremellan har jag dvalts i
skulpturträsket.

Om du letar efter en SKRYTLISTA, gör inte det… det finns nämligen ingen… De här
meningarna är nog kanske mer att betrakta som en BRUKSANVISNING, en väg fram till TRE
ASPEKTER AV TID. Tid eller rumtid är den mer abstrakta av de fyra dimensioner vi är kapabla
att greppa. Jag förutsätter att det finns fler. Hur ska man annars kunna definiera begrepp som
innan och innanför händelsehorisonten i en singularitet? Hur beskriver man tid? Hur beskriver
DU tid? Uppfattningen är subjektiv och därför knepig att föreställa sig. Är tiden asymmetrisk
dvs. linjär, är den samtidig eller är tiden tidlös? Jag väljer att i utställningen spela tiden på ett
filosofiskt sätt, i en mer överförd tonart med tonvikt på uppdelningen förfluten tid, realtid och
framtid.

FÖRFLUTEN TID beskrivs här med kluster av döda växter och småkryp dvs. f.d. levande…
Biologiska ruiner… De bilder och scener som utmålas bakom tidsaxeln, minnen… Allt som
finns är redan historia. Växterna, de flesta tagna ur en sommars herbarium, verkade så levande
trots flera års ickelevande… Strukturella rester…

REALTID; Nuet – den mest absurda och intressanta formen av tid. Den skarpa eggen av tid som
är. Gestaltade av musikinstrument och deras musik. Stundens exklusiva närvaro.
LA SÉQUENCE SANS FIN EST DÉJÀ PASSÉE (Den ändlösa sekvensen är redan historia), en
digital version av ett stycke för violin och piano tonsatt speciellt för utställningen av MAGNUS
LINDSTRÖM, kompletterar bilden av ett nu som redan blivit till dåtid.

FRAMTID… En plausibel konsekvens av dåtid och nutid. Illustreras genom de oskrivna blad
som de vita, obemålade pannåerna representerar… Sedan…

/Dan L





15 februari - 10 mars

Jan Brauner och Gun Rodenius - MÖTE MA.MÅ.


MÖTE: MA.MÅ. är namnet på vår utställning. MA. står för masker, M.Å. står för måleri.

Jan Brauner –
Under de senaste åren har det abstrakta måleriet lockat mig mer och mer.Jag vill se något födas, som jag inte planerat i förväg.Vissa dagar vill jag provocera, andra dagar söka ro och fasthet. Numera är arbetet för mig ett sökande efter förenkling. Jag dras även till en strängare uppbyggnad av bilden.
I dessa kölvatten laborerar jag.

Gun Rodenius –
Jag gillar att sy, klippa och formge, vart jag än befinner mig.Materialen som lockar mig till experiment är gummi och galon: följsamma,mjuka, byggbara material, lätta att sammanfoga med nål och tråd.
Mina damer vill bli sedda: brutala, fräcka, glada, stolta, sorgsna. Jag vill visa det vackra och skrämmande i oss. NYFIKENHET, INRE LUST OCH TVÅNG driver mig.

Detta är resultatet.





16 mars - 7 april

Amalia Årfelt - måleri och skulptur


Gotlands konstförening presenterar Amalia Årfelt på Gocart Gallery.

Amalia berättar om sin Gotlandsanknytning –

Vi flyttade till Visby när jag var 3 år 1972.
Bort från avgaserna i Stockholmscentrum.
Jag gick på Persgränd och Forellens förskola i Visby.
När jag var 6 år fick jag ställa ut en kudde som jag sytt paljetter på i skyltfönstret hos FGK, Föreningen Gotländska konstnärer, (vars gallerilokal numera är Kränku.)
Jag gick S:t Hansskolan 1-6. Solbergaskolan 7-9. Samt Kommunala musikskolan och spelade piano och fiol.
Mina föräldrar jobbade som bildlärare på Solbergaskolan.
Jag gick aldrig på Säfeskolan som min storebror, utan började på musiklinjen på fastlandet för att den fanns inte på Gotland.
Bytte dock linje till Socialestetisk med mycket bild och form. Därefter Grundis, Grundskolan för konstnärlig utbildning 1årig. Birkagårdens Folkhögskola, konstlinje 2årig. Samt Kungliga Konsthögskolan i Stockholm 5årig.
Årsskiftet 90-91 ställde jag ut på Gotlands Konstmuseum tillsammans med Per Nicklasson, Alfred Årfelt (bror), Johan Nobell och Mårten Medbo. Vi fick varsitt rum, Jan Brunius var chef.
Omkring milleniet hade jag en stor skulptur i Botaniska trädgården i Visby.
Venus stående i sin snäcka. 195 cm hög, modellerad och gjuten i betong.
Den stod i bäckens springbrunn i ca två år innan den blev sönderslagen.
Numera är den lagad och står i Hemse i min kusins trädgård.
På biblioteket i Almedalen har jag en skulptur. Den står vid barnboksavdelningen och är en vit kanin av betong.
Jag har gjort ett flertal utsmyckningar i Stockholm, Göteborg och Uppsala. Jag har gjort "Gullspira" ett filmpris åt Svenska Filminstitutet som delas ut på Guldbaggegalan.
Jag jobbar också med grafik. På Gocart Gallery ska jag visa måleri och skulptur. Kul att ställa ut i Visby igen, det var längesedan!

www.amaliaarfelt.com





12 april - 5 maj

Erik Sigerud - den andre


De målningar jag visar på Gocart Gallery utgörs av målade personliga erfarenheter av rum och tid som möter politikens rum. Målningarna bygger på idén om ett möte mellan ett privat perspektiv, ett auktoritärt perspektiv och den Andres perspektiv på sanning och tillvaron. Mötet skapar en dynamisk offentlighet som bara kan bli till genom dialog och ett kritisk tänkande.  



Det privata är den subjektiva blicken. Det privata är något som inte kan formuleras eller kommuniceras. Olika privata perspektiv utgör tillvaron. Det privata är den egna moralen och det egna förnuftet. Det privata är den hemliga galenskapen.



Det auktoritära är samhällets normer. Det auktoritära är den styrande retoriken. Det auktoritära är den officiella sanningen. Det auktoritära är samhällets strukturer. Det auktoritära utgör de regler som det subjektiva privata måste förhålla sig till. Det auktoritära utgörs av de omänskliga mekanismer och det galna förnuft som driver samhället framåt.



Den Andre är den som gör mötet möjligt. Den Andre går det inte att definiera. Den Andre är någon med en egen privat erfarenhet. Den andre förhåller sig till andra privata perspektiv och till mötet med det auktoritära..

www.eriksigerud.com





9 maj - 2 juni

Gocart Gallerys medlemsutställning - Salong 36


Agneta Gazelius, Anders Larsson, Anette Blomberg, Anita Felczak, Astrid Raff, Åke Nobling, Berit Ångman-Svedjemo, Berndt Jansson, Birgitta Halldin, Birgitta Lindahl, Kristina Laurent, Christine Östergren Landstedt, Erik Scheid, Eva Nobling, Gun Rodenius, Gösta Wallmark, Heleena Andreeff, Ingrid Hamrell-Mårtensson, Jan Brauner, Jeanette Path, Jennie Olofsson, Judith Dekker, Karin Tiberg, Lasse Hellström, Linnea Nordberg, Lotta Lagercrantz, Marc Savior, Martin Johansson, Maud Sundstrom, Mona Malmström, Mona-Lisa Eriksson, Mosa-Hanna Caspers, Roland Ingmarsson, Rose Dietz, Staffan Laurin, Stefan Aurelius, Tina Messing och Åke Nobling.





28 juni - 21 juli

Folkdräkt


Under Almedalsveckan visade Gocart Gallery en utställning i samarbete mellan konstnärer från Galleriföreningen på Gotland och ArtMobile, Konstlemuren och ateljéföreningen Tegelväggen från Västerås. Utställningen byggde på folkdräkter som skapats utifrån olika teman, såsom konsumtion, mångfald, bokstavsdiagnoser, dysfunktionalitet, genus, framtidsdystopi med mera.

Utställande konstnärer var Andrea von Corswant, Mona-Lisa Eriksson, Sophie Elmén, Anna Granberg, Veronica Lehtonen, Mona Malmström, Emma Mohlin, Jennie Olofsson, Karin Olofsson, Berit Ångman Svedjemo och Susanne Torstensson van der Heeg.

Gocart Gallery bjöd in Marika Bogren, intendent på Nationalmuseum, konstvetare och etnolog, att föreläsa kring folkdräkter under rubriken "Från knätofs och förkläde till jeanshäng och tatuering. Kroppen som arena för identitet."
Föreläsningen inleddes av "Global Barbie", en performance av Susanne Torstensson van der Heeg.





26 juli - 18 augusti

Tove Kjellmark – I Will Try to Fix You


Tove Kjellmark arbetar med kombinationer av robotliknande maskiner och
installationer som på ett oväntat sätt väcker frågor om var gränserna dras
mellan människa, maskin, känslor och mekanik. Genom att kombinera
skulpturalt arbete med såväl avancerad programmering som mer traditionella
tillvägagångssätt så bjuder hon in till en väldigt fascinerande och egen
värld.

”Jag tänker att under huden finns det där osynliga som jag söker nå via
mina arbeten. Jag ser avskalandet av skinn som en akt som symboliserar
vilket jobb det kan vara att komma riktigt nära någon. Men det handlar
också om ett sökande efter identitet. Vari ligger kärnan, var finns den
innersta kärnan i en människa? Jag använder mig av leksaksdjuren för att
det är en lättillgänglig estetik, någonting som folk kan förhålla sig
till. Genom att betrakta våra ”mänskliga” beteenden i någonting omänskligt
kan vi få perspektiv och kan känna igen oss i det som vi annars så lätt
höjer oss över, exempelvis djur och robotar. Rent ytligt skulle det kunna
handla om att skapa liv i en maskin, men jag vill röra vid något djupare,
rota runt i mänsklighetens periodiska system, det den humana idén bygger
på.”

Tove Kjellmark är född 1977 i Stockholm, utbildad vid Ecole des Beaux-Arts
och Kungliga Konsthögskolan i Stockholm där hon tog sin magister 2009. Hon
har ställt ut uppmärksammade verk över hela världen. I Sverige, Tokyo,
Madrid, Paris, Rio de Janeiro, Barcelona och inte minst på den stora konst
och teknologifestivalen ARS Electronica i Österrike där hennes nästan fyra
meter höga leksaksrobot skrattade sig fram till en förgrundsplats bland
verken.

tovekjellmark.com





23 augusti - 8 september

Sofia Ekström
Sara A. Tremblay


– Brucebostipendiater 2013


Sofia Ekströms praktik undersöker relationen mellan måleri och fotografi.
Hennes arbeten utgår från föräldrarnas fotoateljé i 80-talets Sollentuna
Centrum som med sitt Rembrandt-ljus och sin handmålade bakgrund refererar
till 1600-talets porträttmåleri. Dessa fotobakgrunder är utgångspunkten
för Ekströms arbete som med fotografi, måleri, text och installation
behandlar ämnen som bildproduktion, moderskap, äckel och begär.

Sofia Ekström gick ut Kungliga Konsthögskolan i våras och har bland annat
ställt ut på Konstnärshuset, Körsbärsgården och i utställningen Hidden
Mother på Atelier Berthe Morisot i Paris.

www.sofiaekstrom.com


Sara A.Tremblay is the Canadian artist in residency at the Brucebo
Foundation for summer 2013.

Sara A.Tremblay holds a few degrees in photography, and is currently
completing her MFA at Concordia University, Montreal, Canada. Using
photography, drawing, performance, video, and sculpture, Tremblay
documents her personal experience of being places and seeing things
through the traces and artifacts she collects. She gives herself
challenges, and plays with the notion of the infinite and the impossible
using simple ideas. She either succeeds or fails. Her work has been
featured in several group and solo exhibitions in galleries around Quebec,
Ontario and in Gothenburg (Sweden), where she spent half a year on an
academic exchange program during her masters. The few Nordic regions she
has visited, deeply inspired her, and marked a turn in her work. There,
she started to surround herself with circles and spheres, a form and
metaphor that is a current focus in her work. Originally from Charlevoix,
a small region in the northeast of Quebec City, surrounded by mountains
and the Saint Lawrence River, she now lives in Montreal, and works in a
studio with a nice view on Mount Royal.


88 DAYS IN SJÄLSÖ

A lecture by Sara A.Tremblay (Montréal, Canada)
21:a augusti kl.19:00 Almedalsbibliotekets föreläsningssal.
Föreläsningen är på engelska.

For this lecture, Sara A.Tremblay is going to talk about her art practice,
her roots, and how Sweden and Gotland inspired her work.
For 3 months, she documented through
photography, video and sculpture, the marks, changes and traces of a life
in Själsö. The wind, the tides, the waves; the leaves, the grass, the hay.
A personal document about the 3-month journey of a foreigner in love with
Sweden.

www.saraatremblay.com






13 september - 29 september

Kristina Berning - Made of Bricks

– Westfalenstipendiat 2013


Kristina Bernings skulpturer representerar inte någonting. De är vad du ser: skira former i en kombination av material, aningen råa, skapade av vardagliga föremål, men inte längre vardagliga när de plockats upp av konstnären, de har använts och individualiserats och blivit unikt, böjt skräp. De funna delarna, fragment och hela föremål, har ibland bara placerats bredvid, inuti eller ovanpå varandra i en vansklig balans, ibland hålls delarna ihop med lim eller tejp. Tillblivelseprocessen är synlig och kan tolkas som stram och snabb, enkel, lekfull och spontan. Hennes objekt kan verka hemgjorda, slumpmässiga och improviserade. De är unika och inte reproducerbara, de är kortlivade, som försök att fånga flyktiga ögonblick. Vad vi ser är bricolage av grovavfall, kasserade leksaksdelar och material som kan återanvändas.

Objekten handlar om yta, naken närvaro, öppet och konkret, verkligt och sårbart. Skulpturerna är känsliga, en lätt stöt räcker för att förstöra dem. Men trots sin bräcklighet, ger de sken av en inneboende, kraftfull stabilitet. Det kommer av deras individualitet, som följer av en tudelad sammanblandning i en skulptural, materiell och en icke materiell bemärkelse. Det kommer inte som en överraskning att jämförelser med människor uppstår – för varje objekt verkar ha sin egen personlighet och vara vid liv. Det kan hänledas till deras konstruktion, till formen i vilken allting är avsiktligt, i förhållandet mellan proportioner och intuition, ingenting har lämnats åt slumpen. Kombinationen av färger, former och material är i jämvikt, vilket återspeglas i balans och spänning mellan de olika elementen.

Bernings skulpturer innehar en poetisk kraft, en oberoende kreativitet, som uppfyller varken ett socialt mål eller ett givet koncept. Om objekten relaterar till någonting alls så är det denna frihet för konstnären, hennes arbete i samverkan med världen. Därmed visar skulpturerna också på friheten för oss som tittar på dem. Och de föreslår oss en ny tolkning - eller en förändring av praxis - som poiesis: "Fyll den med fantasi," som en titel av Kristina Berning lyder.


Text in english:

Kristina Berning’s sculptures do not represent anything. They are what you see: sheer forms in a combination of materials, somehow raw, made out of everyday objects which were no longer such by the time they were picked up by the artist, and which have been used and hence individualised, and which are unique, broken rubbish. The found items, both fragments and whole objects, have been assembled by Kristina Berning, albeit frequently merely placed next to, inside or on top of each other in precarious balance, the joints sometimes held together with hot glue or sticky tape. The production process is perceptible and palpable as being tense and rapid, simple, playful and spontaneous. Her objects appear home-made, temporary and improvised. They are all unique and non-reproducible; they are ephemeral, as if capturing a fleeting moment. What we see is bricolage turning refuse and discarded items into toys and reusable materials.

Everything about these objects is surface, naked presence, transparent and concrete, real and vulnerable. The sculptures are delicate; a quick push is enough to destroy them. Yet because of this very fragility, they emanate an intrinsic, forceful stability. It comes from their individuality, their indivisibility in a sculptural, material and non-material sense. It is no surprise that associations with humans arise – for each object appears to have its own personality and to be alive. This stems from their design, from the unity of their form in which everything is deliberate, rooted in ratio and intuition, with nothing left to chance. A state of balance has been achieved by the sculptor. The combination of colours, shapes and materials is in equilibrium, reflected in the balance and tension of the physical weights of the individual elements.

Berning’s sculptures develop poetic power – the power of a world-trusting poiesis, an independent creativity, which fulfils neither a social target nor a prior concept. New, tangible, authentic certainties are produced from old realities. This creativity – the encounter with ‘poor’ and ‘worthless’ materials which kindles enthusiasm in the artist – spawns the law of this process: as laws in the plural. After all, each law is valid only once – for a sculpture. This is not a subject at work impressing itself on things, but rather a self which opens itself up for them, which is touched and guided, seduced and carried by them, which does not seek the unknown in change, but finds the shared and experiences its own freedom and vitality in it. If the objects refer to anything at all, it is to this freedom of the artist, her work in connection with the world. And in doing so, the sculptures also point to the freedom of those looking at them. And they suggest interpretation - or even the change of practice - as poiesis: “Fill it with imagination,” as a picture by Kristina Berning so fittingly reads.

kristina-berning.com





18 oktober - 10 november

Kristina Laurent


Kristina Laurent ställer ut broderier, målningar och objekt på galleriet.

“Jag sträcker fram mina händer för att fånga livet i flykten.

Livet är som att kasta pil med Döden.
Amanita Muskaria = ✝

Transformationer av tiden, den egna verkligheten,
skörhet, utsatthet, allas lika värde.
Insikter som är avgörande för vår existens.”

Kristina Laurent





15 november - 8 december

Zsuzsanna Larsson Gilice


Zsuzsanna Larsson Gilices konstnärliga praktik utgår från något djupt personligt, men utan den privata narrativen. I stället söker hon förvandla frågor av högt och lågt till en konstnärlig metod och nyfikenhet inför till synes oväsentliga eller dolda detaljer. I sina verk använder hon företrädesvis sköra och s k låga material.

Sedan en tid arbetar Gilice med ett teckningsbaserat projekt. Syftet är att utmana den egna praktiken genom att närma sig ett annat område i form av samverkan med en grupp forskare inom systemmedicin. Detta är ett komplext forskningsområde, med enorma mängder data som insamlas och bearbetas. Datamängden gör att det kan uppstå problem i form av dold eller förbisedd information, när man strukturerar och visar de funna resultaten.

I utställningen visas ”Anteckningar” som består av hundratalet kollegieblock med variabler av färgfläckar och textfragment. Den bildmässiga konsekvensen är pågående och utbytbar. Mellan lager av pappersark finns spår av spår. Detaljer som spårar händelser.

Utställningen genomförs med projektstöd av Konstnärsnämnden, Sveriges bildkonstnärsfond.

Varmt välkomna!


In English:

Zsuzsanna Larsson Gilice’s artistic practice issues from the deeply personal, however while avoiding the apparently private narrative. Instead she transforms issues of high and low into artistic method and inquisitiveness in the presence of what appears to be unessential or hidden details. In her works she preferably uses fragile and so called low material.

Gilice is currently involved in an ongoing drawing-based project, in which one of the purposes is to challenge her own practice by approaching another field and doing so through collaboration with the Center for Individualized Medication, Linköping University Hospital. This field of research is intricate with enormous amounts of data that is collected and processed. Common, complex diseases involve altered interactions between multiple genes and environmental factors in combinations that are distinct for each individual patient. Inherent in the enormous amount of data is the issue of hidden or overlooked information when results are structured and presented.

The exhibition shows ”Anteckningar” (’Notes’) consisting of more than a hundred notebooks with variables of paint splotches and text fragments. The visual result is in progress and exchangeable. Traces of traces can be found between layers of sheets of paper, giving the impression that perception senses something and the moment catches sight of it. This may be a paint splotch that can be intuited through a sheet of paper. Or the unplanned leak that a marker pen also secretes, which can be observed as a transparent membrane adjacent to the contour of its splotch. Details trace events. Thus details multiply themselves and increase their numbers through fission. Thereby the other dissolves and expires.

The exhibition has been realized with the support of the Swedish Arts Grants Committee and the Visual Arts Fund.

English translation: Deborah Fronko