13 januari – 5 februari
Nytt år, nya medlemmar
Medverkande konstnärer: Andrea von Corswant, Angela Duckert, Armin Scholler, Birgitta Hallin, Dwayne Shirley, Edit Mag, Mosa Hanna Caspers, Per Björklund, Sanny Laurin, Svante Gärdek, Zigge Holmgren
10 februari – 4 mars
Anna Tegeström Wolgers – FÄRGFÄLT
På Gocart Gallery visar Anna Tegeström Wolgers textila verk som ingår i projektet ”Färgfält” där hon målar med tyger på så sätt att hon får dem att ta upp, reflektera och släppa igenom ljus. Draperier som skapar en skiljelinje mellan framför och bakom och textila reliefer som adderas med veck.
9 mars – 1 april
Themes of Civilisation
Gocart Gallerys bidrag till Supermarket Artfair – Civilisationens teman
Karin Landin Larsson, Mona Malmström, Mårten Medbo, Erik Scheid, Hanna Stahle och C.Anders Wallén.
”Saker och ting bryts sönder, jag vet inte varför.
Det började bra. Men sedan glömde alla vad som verkligen betyder något.”
(Citat från filmen ”Flugornas herre” av Peter Brook, 1963)
– I filmen Flugornas herre, baserad på romanen
av William Golding, yttrar pojken som först röstats till ledare,
den ovan citerade meningen efter det att han inser att
han håller på att förlora kontrollen över de andra
pojkarna på den öde ön.
Behöver en mänsklig civilisation en ledare eller faller vi
annars in i barbari om det inte finns någon?
Starka hierarkier, å andra sidan, är något som vi tillskriver djur.
Vilka konsekvenser följer av en mänsklig civilisation och
hur ska gott och ont och att ”göra det rätta” förstås?
Varför är det så att vår civilisation, även med de bästa avsikter,
sällan leder till frihet och lycka?
Text: Mona Malmström. Fotografi: C.Anders Wallén, Stillbild ur videoverket Sans Issue.
6 – 29 april
Ami Bjurwill och Gösta Wallmark
5 – 27 maj
PLAST – Gocart Gallerys medlemsutställning
Agneta Gazelius, C.Anders Wallén, Anders Larsson, Andrea von Corswant, Anette Blomberg, Angela Brignone Duckert, Dwayne Shirley, Edit Mag, Erik Scheid, Eva Bergenwall, Eva Trolin, Gösta Wallmark, Jeanette Path, Joakim Allgulander, Karin Landin Larsson, Kristina Laurent, Linnea Nordberg, Maude Sundström, Mona Malmström, Mona-Lisa Eriksson, Mosa-Hanna Caspers, Per Björklund, Stefan Aurelius, Svante, Gärdek, Zigge Holmgren
25 konstnärer har samlats i en reflektion kring plast, dess närvaro i våra liv och dess närvaro i konsten. Många konstnärer har sedan länge använt plast som estetiskt uttrycksmedel, medan andra just har upptäckt dess fröjder. Några fasar över dess inverkan på naturen. Några ser plast som ett hållbart alternativ. Nu tar plasten plats på Gocart Gallerys medlemsutställning.
Curator Edit Mag.
11 – 13 maj
Claudia Lüke
Claudia Lüke blev 2011 års Westfalenstipendiat. Hon fick förhinder förra året och kom till Gotland och Brucebo under 2012 istället. Hon visade sitt arbete på Brucebo mellan 11-13 maj.
Förutom tematiska målningar och objekt har Claudia Lüke under de senaste åren arbetat med större konceptuella projekt och installationer i offentliga miljöer.
Claudia Lüke översätter insikter kring specifika teman till expressiv konst och förmedlar på så sätt nya och okända perspektiv till betraktaren. Claudia Lüke genererar en spännande dialog mellan sitt konstnärliga språk och den lokala omgivningen.
Claudia Lüke got the 2011 Gotland scholarschip of the Regional Association of Westphalia-Lippe. She was unable to attend last year and came to Gotland and Brucebo 2012 instead. She showed her work at Brucebo from the 11th to 13th of May.
Apart from thematic paintings and objects, Claudia Lüke’s work featured major
conceptual projects and installations in public areas, in recent years. In her
work she gains insight into specific topics and turns it into expressive art, thereby
creating new and yet unknown perspectives for the viewers. Thus, Claudia
Lüke succeeds in generating an exciting dialog between her own artistic
language and the local surroundings.
1 – 24 juni
Lina Persson – A fault in the tale
-The truly fantastic occurs when the ground rules of a narrative are forced to make a 180 degree reversal. Prof. Eric S. Rabkin
Enligt Litteraturprofessor Eric S. Rabkin övergår en berättelse i den fantastikala genren när ett narrativs grundläggande regler gör en 180 gradig helomvändning. Lina Persson låter denna literära modell gälla även för geologin. Gravitationen är en fundamental växelverkan i tillvaron på jorden, den är en regel som ligger till grund för all vår interaktion. Allteftersom vi reser uppför ett berg avtar dock tyngdkraften med cirka 0,000002 m/s2 per meter i höjd. I förlängningen pekar rörelsen uppför berget ut riktingen mot sci-fi genrens domäner. Bortom atmosfären upphör jordens dragningskraft, upp kan bli ner, ner kan bli upp. Den totala vändningen följer av rörelsen genom landskapet med en ny dramaturgisk modell till följd.
Lina Persson skildrar i fotografi, animation, video, skulptur och teckning händelser kring fyra olika berg som hon spenderat mycket tid vid under de senaste åren. Händelserna väver samman geologiska, mytologiska och samhälleliga omvälvningar där människans interaktion med berg, jordskorpa och i förlängningen planeten framstår som ett pågående kollektivt sago författande . Geologins transformation är förbundet med samhällenas struktur som även de genomgår plötsliga vändningar och ger upphov till fantastikala riktningar i samhällssyn och historieskrivning.
Projektet har utformats på resande fot i bl.a. Kina, Tyskland, USA & Sverige i samarbete med geologer,fysiker, miljöaktivister, Statens Geologiska Undersökning, Naturhistoriska Museet Stockholm m.fl, samt stöd från Konstnärsnämnden.
Under vernissagen hölls även ett samtal om utställningen mellan Lina Persson och Livia Paldi, verksamhetsledare på BAC.
1 – 8 juli
Gatukonstens rum – Almedalsveckan på Gocart Gallery
Det så kallade offentliga rummet inskränks alltmer till att vara en arena förbehållen kommersiella intressen. Gatukonsten tar åter gatans rum i besittning och väcker därmed relevanta frågor om vår samtid och ifrågasätter direkt eller indirekt det kommersiella tomrum som vi står inför. Samtidigt tar samhället ofta avstånd från den här typen av konstutövande och i många fall är den olaglig. Offentlig laglig konst å sin sida blir också i hög grad ifrågasatt av allmänhet och politiker verkar i allt mindre grad anse att det är angeläget att medborgarna ska ha tillgång till konst i utemiljöer. Måste konst i det offentliga rummet i framtiden vara olaglig för att överhuvudtaget finnas?
Genom att bjuda in konstnärer som har erfarenhet av att uttrycka sig i gatans rum ville vi dels visa på olika uttryckssätt inom gatukonsten och samtidigt dela med oss av vad vi idag känner är relevant samtida konst. Medverkande konstnärer var Daniel Grunditz, Malin Lobell, Tommy Mäkinen, Stickkontakt och Ruben Wätte.
Under veckan producerade vi även föreläsningar och samtal om graffiti och gatukonst. Mer information om det finns på vår blogg.
I arbetsgruppen ingick Joakim Allgulander, Andrea von Corswant, Mona Malmström, Juri Markkula och Armin Scholler. Särskilt tack till Edit Mag.
Arrangemanget fick stöd av KRO/KIF.
14 juli – 5 augusti
Stig Alyhr – Målaren från Gotland
Utställningen öppnades av ett invigningstal av Maj Wennerdahl som berättade om utställningen och delade med sig av minnen och historier om Stig Alyhrs liv, konst och konstnärskap. Därefter talade Åke Hedengrahn, ordförande i Stig Alyhr-sällskapet om föreningens historia, stiftelsens tillblivelse och om arvstvisten som uppstått kring Stig Alyhr-gården.
Om utställningen
Gotland är och har länge varit en intressant plats för konstnärer. Det kan vara ljuset och naturen, avskildheten, närheten mellan stad och land eller de nätverk och mötesplatser som finns etablerade här som är av intresse. Och Gotland har närmast blivit synonymt med konst, kultur, natur och historia.
Genom åren har det tagits många intressanta initiativ på konstens område och många är de eldsjälar och konstnärskap som förtjänar att lyftas fram.
Under beteckningen ”Gotland Art Heroes” vill Galleriföreningen på Gotland kasta ljus över några av de som hjälpt till att skapa Gotlands kulturella rikedom och försöka förmedla något av vad de åstadkommit genom utställningar och arrangemang på Gocart Gallery.
Vi känner väl till alla de konstnärer som flyttat till Gotland men det finns också konstnärer som är födda på ön och en av dessa är Stig Alyhr som levde mellan 1919 och 1995.
Det finns mycket som är intressant att berätta om Stig Alyhr, förutom ett måleri fullt av färg och rörelse, många historier om hans uppväxt och liv. Att han studerat för Isaac Grünewald, att han följde med Cirkus Orlando för att studera cirkusdjur som avporträtterades i oljekrita, att han under en period var scenograf och kostymdesigner, att han älskade öar och målade på Korsika, Mallorca, Kanarieöarna, Balearerna, Ibiza och Gotska Sandön men att han till sist bosatte sig på ett älskat Fårö. Och mycket mer.
Det är angeläget att lyfta fram Stig Alyhrs konstnärskap just nu eftersom hans hem på Fårö, målningar och kvarlåtenskap riskerar att skingras i den arvstvist som uppstått kring Stig Alyhr-gården. Vår förhoppning är att gården åter ska kunna öppnas för en allmänhet genom Stig Alyhr-sällskapets försorg och att Stig Alyhrs måleri ska kunna upplevas av fåröbor, gotlänningar och alla oss som är intresserade av ett stycke färgsprakande konst- och gotlandshistoria.
Mona Malmström
för Galleriföreningen på Gotland/Gocart Gallery
10 – 26 augusti
Jonas Kjellgren och John Rasimus – This is What We Do
Jonas visar en ny 2,5 meter hög skulptur och John har med sig ett 30-40 tal teckningar.
31 augusti- 9 september
Marika Troili, ”Löpande anpassningar till verkligheten”
Anne Marte Overaa, ”Drömmar”
Årets Brucebostipendiater är Marika Troili och Anne Marte Overaa, båda nyexaminerade från Masterprogrammet i Fri konst vid Kungliga Konsthögskolan i Stockholm.
Marika Troili arbetar med installation och objekt, i sina verk använder hon sig ofta av upprepningar och textfragment. Hon upprättar en värld där små saker får stor betydelse och funktion blir till dysfunktion. Under sin vistelse på Brucebo har hennes erfarenhet som timvikarierande brevbärare utgjort bakgrunden till ett projekt där hon iakttar förändringar i samhällsklimatet, och hur begrepp som marknadsanpassning, konkurrenskraft, flexibilitet och vinstfokus, kommit att bli allt mer dominerande. Det som vi tidigare kände som ”Posten”, numera koncernen PostNord är för Troili bara ett exempel av många, där denna agenda konkret manifesterar sig och förändrar vardagen och arbetsituationen för de anställda. På GoCart Gallery visar hon en museal samling objekt under titeln “Löpande anpassningar till verkligheten”. Titeln är ett citat hämtat ur Postens årsredovisning. I linje med tidens ekonomiska doktrin är lånandet en viktig metod för Troili, varifrån hon har lånat framgår inte alltid. I utställningen blandas sanning med fiktion i en gul sentimental resa.
Anne Marte Overaa använder sig av en mängd olika tekniker och metoder i sin konstnärliga praktik , bland annat måleri, video, skulptur och oannonserade offentliga interventioner.
På utställningen i Visby presenterar hon en serie blyertsteckningar föreställande tårtor samt videoverket Untitled_Bicycles. Ett tema som ofta återkommer i hennes arbeten är hur vi förhåller oss till det som kallas den grå vardagen. Det förutsägbara eller triviala som attraktion har varit utgångspunkten för flera projekt, bland annat Straight Pride CANCELLED, Reykjavik, Simulator och Stockholm as seen through a wet t-shirt. Verkligheten som dröm är central för Overaa. Föreställningar om något som man inte riktigt känner till, de tankar som man kan projicera på platser innan man har varit där.
14 – 30 september
Den tyska skulptören Miriam Jonas (född 1981) är aktuell på Gocart Gallery i Visby med utställningen ALL I GOT. I den kommande separatutställningen ger hon en mycket personlig inblick i vad hon har och vad hon hade när hennes månadslånga stipendium på
Gotland startade den 1 september.
Hennes mål med vistelsen på Gotland är att arbeta med det vad dagligen är, varje dag, innan det försvinner. Det är likt ord som passerar förbi. – I GOT. Det skapar en ordlek likt många av hennes tidigare verktitlar. Hon vill förinnerliga Gotland på sitt eget vis.
Sedan flera år arbetar Miriam Jonas med förkärlek platsspecifikt. Hon involverar typiska material från den specifikt lokala miljön i sitt arbete. Ofta blandar hon in välbekanta saker som hon sedan omskapar till något främmande. Platsens språk, en pryls viskning är ett tema som hon ständigt återkommer till.
Nu i september är hennes metod att ”söka och finna” saker, av både organisk och teknisk karaktär, runt om ateljén i Själsö. Hon kombinerar
de funna artefakterna till nya objekt likväl som hon återskapar dem med nytt innehåll. Karaktärerna hos objekten blir än mer unika tack vare hennes tillägg av detaljer modellerade i lera.
Vardagliga hemligheter, experimentglädje och en stor portion humor lyser igenom. Stenar och konservburkar blir scener för nya fantasifulla miniatyrvärldar. De förvandlas och blir levande. I utställningsrummet på Gallery Gocart möts de färdigställda objekten slutligen på en ny plats och det tycks som om de har mycket att berätta. I utställningen ingår också trettio avgjutningar av Jonas personliga, till Gotland medtagna, tillhörigheter vilka presenterar sig tydligt i vitt likt ett arkiv utan slut. Även om arkivet är utan slut borde en månads presentation räcka.
ALL I GOT är enkelt och direkt.
Miriam Jonas studerade Fri Konst på Konstakademin i Munster. Hennes professor var de välrenommerade konstnärerna Katharina Tritsch, Ayse Erkmen samt Maik och Dirk Löbbert. Hon lever nu som fritt arbetande konstnär i Berlin.
____________
English version:
In her current exhibition ALL I GOT german based sculptor Miriam Jonas (*1981) allows a very personal view in all that she got when she arrived in Visby at the beginning oft he month in line with the LWL Gotland scholarship. Her aim: To work here with what is there about what is there, every day, before it is gone. It´s like with the words that pass by. – I GOT. A word play, like in many titles oft he artist; she internalizes Gotland in her own special way.
Since years Miriam Jonas prefers working site-specifically and with appropriation of typical materials oft he surrounding. Very often she involves confident items and creates something totally foreign out oft hem. The voice of a certain locality, the whispering of an artefact are topics she obsessively attends to.
This september, she is incited by pure seeking and finding of both organic and technical goods around her studio in Själsö. She recombines them as well as she rebuilds, and she adds highly detailed mouldings directly to their origin forms. Secrets in everyday life, joy over experimentation and a big portion of humor shine trough. Stones, roots, tins and lamps turn into a stage for new miniature fantasy worlds, they start morphing and come alive.
Finally now, in the rooms of Gocart Gallery, the objects meet in a new place again and it seems they have plenty to tell. Besides other pieces, 30 moulded copies of Jonas´ property present themselves in fairly white, one next tot he other, like a neverending archive of things, but for one month, one per day, it should be enough. ALL I GOT is both simple as direct.
Miriam Jonas studied at Münster Academy of Fine Arts under renowned artists like Katharina Fritsch, Ayse Erkmen as well as Maik and Dirk Löbbert. Currently she is living and working in Berlin.
12 oktober – 4 november
Torbjörn Limé – GRÅZON BUNKER
Site and Non-site
I slutet av 60-talet utvecklades begreppet plats och icke-plats av den amerikanske minimalistiske land-art konstnären Robert Smithson. Plats var något otillgängligt bortom allmän väg. Konstverk skapades i relation till den unikt specifika platsens värde i förhållande till omgivande natur. Man ville spränga den vita kubens hegemoni och åstadkomma en opposition mot rådande kommersiella attribut bland storstadens gallerier. Naturen och dess beståndsdelar blev verktyg i detta förändringsarbete. Icke-plats är det motsatta tillståndet när konstnären släpar stenar och dylika material från en avlägsen plats in i gallerirummet som en tredimensionell bild, en metafor för natur och plats. Oftast ersätts dock de fysiska objekten av foto-grafiska dokumentationer med svart-vit realistisk känsla som utropar ”Detta har verkligen hänt någonstans långt borta”!
Användningen av ordet gråzon anger däremot att något är otydligt definierat eller kanske snarare svårt att definiera. I dess uttänjda form något som är omöjligt att definiera eller att definitionen förflyttar sig. I etiska sammanhang kan en gråzon uppstå som beteckning för ett moraliskt dilemma. I sammanhanget har ordet bunker något handfast över sig. Det betecknar ett stridsvärn vilket är en mindre befästning som ska under-lätta eldgivning, observation och stridsledning. Konstruktionen består av av betong och järn. Bunker är en fundamental arkitektonisk konstruktion i en krigssituation.
Gotland som befintlighet var en gång under det kalla kriget en mycket strategisk plats belägen långt ute i Östersjön och ytterst gränsande mot det forna Sovjetunionen. Redan i mitten på 1800-talet blev framför allt Fårösund viktig som bas för franska och engelska fartyg i kriget mot Ryssland under det sk Krimkriget. Efter Andra världskrigets slut blev Gotland en befäst utpost mot den kommunistiska Warzawapakten. När Berlinmuren föll 1989 började Gotland avmilitariseras och det mesta var borta runt millennieskiftet. Många blev arbetslösa. Riksutställningar och Riksantikvarieämbetet förflyttades senare till Visby för att plantera
in nya statliga arbeten. Nu mer än 10 år efter nedläggningen av de olika regementena på ön höjs popu-listiska röster från både politiker och invånare att Gotland måste återmilitariseras. Man känner sig hotade! Men från vem? Österifrån? En återupprustning har startat. Mental och/eller fysisk?
Gråzon Bunker är en träkonstruktion och replik i skala 1:1 av en gotländsk bunker från Andra världskriget. Konstruktionen liknar en förenklad wirebox från ett digitalt animationsprogram. Verket deltog i samlings-utställningen B7-Bungenäs på Gotland i juni 2012*. Bungenäs är ett gammalt stenbrott, beläget på en mycket vacker plats, som 1963 avstängdes och förvandlades till övningsområde för militären och span-ingsplats österut. Napalmbomber har sprängts och radarcentralen nådde, enligt rykten, långt in i forna Sovjet. Idag ska området gentrifieras till ett spännande och exklusivt bostadsområde för människor med god ekonomi.
Gråzon Bunker fokuserar på frågor om Sveriges neutralitet, vapenhistoria och militära framtidsplaner. Frågor som tycks moraliskt svårdefinierade även för den nuvarande svenska regeringen som bl a säljer vapen till krigförande länder. Verket är en absurd handling. Den avklädda funktionella formen skyddar knappast mot vapenangrepp samtidigt som träribbornas gemensamma kropp påvisar stram likhet med
ett strandnära och pågående husbygge med bedårande utsikt.
I utställningen på Gocart Gallery befinner sig den tredimensionella metaforen i gråzonens svårdefinierbara territorium mellan plats och icke-plats, mellan dåtid och nutid. Den avtecknar sig likt ett tecken, en klassisk geometrisk form kontrasterar mot horisontens självklara och eviga linje. Varandet är lika svårförståeligt som krigets natur.
Torbjörn Limé är bildkonstnär och konstnärlig ledare för Gotlands Konstskola. Utbildad på Kungliga Konsthögskolan i Stockholm. Han har medverkat i ett stort antal separat- och samlingsutställningar nationellt och internationellt, startade Pineapple i Malmö och Sparwasser i Berlin. Förra året var han Gotlands stipendiat i tyska Gelsenkirchen.
Tack till Juri, Eva, Anna, Katti, Joakim, Dwayne och Daniel!
* Fotnot:
B7 står för de sju största öarna i Östersjön som tillhör Finland, Estland, Tyskland, Danmark och Sverige, dvs Åland, Dagö, Ösel, Rügen, Bornholm, Gotland och Öland.
9 november – 2 december
Magic Theatre – Lettisk glasutställning
Utställningen Magic Theatre på Gocart Gallery springer ur en live performance i Riga där glasobjekt interagerar med scenografi, musik och ett performanceframträdande. En video från liveverket visas i utställningen och under vernissagen framförs musik och en del av verket.
Inguna Audere, konstnär och projektledare skriver:
Objects and installations in the exhibition relates to Hermann Hesse’s famous work “Wolf of Steppe”. In this context, the artworks express a common thought about true, but useless games, in the flow of being, where humans’ inner identity can flourish or die.
The involvement of glass in this exhibition is in its ability to absorb and reflect light.
As well as in literature, glass art visually extends the imaginary, thus creating a metaphor and illusion that let the artists to be involved and to be involved in another media.
Deltagare:
Viktors Jansons – scenografi, regi, text
Inguna Audere, Michael Rogers (USA) -‐ glaskonstnärer
Juris Kulakovs – kompositör
Maira Valtere – curator
Med support från: Nordic Culture Point, State Culture Capital Foundation of Latvia, UAB Glasremis (Lithuania) och Valmiera Glass (Latvia).
Viktors Jansons (1946, Latvia) – stage designer, producer and lecturer in department of Scenography in Art Academy of Latvia. His creative work connected with designing artistic concepts for numerous museums and exhibitions in Latvia, with stage design in Latvian and Russian theatres. Viktors Jansons is involved in Latvian radio cultural programs; he publishes articles about theatre, cinema and stage design. The favorite and actual interest for artist now is Sergey Eizenshteins and his utopic projects, such as Glass house.
Juris Kulakovs (1958, Latvia) is active Latvian musician, composer. He founded such rock groups as “Menuets” and “Perkons”, which plays significant role in Latvian music since 1978. Juris participate with solo and group performances in different musical, art and literature events.
Inguna Audere (1965, Latvia) is professor and head of Glass art department in Art academy of Latvia. She also is founder of Glass art and study centre in Riga, Latvia, which main purpose is to activate and evaluate contemporary glass art field. In her creative work she unifies events and facts from past with nowadays. Inguna likes to use glass as meaningful material.
Michael Rogers (1955, USA) is full time professor in Rochester Institute of Technology. Previously he lived and taught in Japan for eleven years and was head of Glass program at the Aichi University of Education. Michael was president of the Glass Art Society from 2002–2004. As an artist he fabricates sculptural objects and installations using literature as point of departure. He exhibits internationally and considers travel essential to his artwork.
Michael has participated in different art projects in Latvia since 2003. He is invited to join the group because conditional presence of past in this project is essential.
Michael’s grandmother Agnus Youngberg was born on Gotland.
8 december – 30 december
Christine Östergren Landstedt och Elisabeth Henriksson – Happy Together
Christine Östergren Landstedt och Elisabeth Henriksson började båda på Konstfack, Institutionen för keramik och glas 1999. Elisabeth examinerades 2004 och Christine 2005. Av en händelse möts de i Visby vårvintern 2010 och idén att visa sina arbeten tillsammans föds. Elisabeths glas, ljust och starkt, är som höga toner som kontrasterar mot Christines dovare uttryck och mystiska keramik. Christine Östergren Landstedt är född i Visby och numera verksam i Bro. Hon arbetar undersökande och berättande ofta med begrepp som är dubbeltydiga och mångbottnade. Använder sig av lerans uttryck från blöt till bränd. Elisabeth Henriksson kommer ursprungligen från Luleå, men arbetar och bor i Stockholm. Hon intresserar sig för upprepning – hur man genom att bygga samman enkla element kan skapa större formationer. Hon arbetar framförallt allt med transparent glas.
Christine Östergren Landstedt om sitt arbete till ”Happy together”:
Den här utställningen har för mig kommit att handla om relationer, förbindelser och samband. Något vi alla ingår i på ett eller annat sätt. The tears are welling in my eyes again I need twenty big buckets to catch them in. En strof från ”Hallelujah” av Nick Cave som fastnade hos mig. Jag tänker att det är mycket tårar, en flodvåg, ett böljande tyg, en slöja. Det blir början, det blir ”Marry me and get all my sorrows for free”. ”Into my arms” är varm, omslutande, spröd och vacker som en innerlig kärleksfull dans. ”Don´t look in the corners / the things I wanted to hide” handlar om allt det där man inte vill vara men ändå är och som ohjälpligt sipprar fram så småningom. Men jag lämnar ingen utan hopp: ”Our bright white future”, där allt är möjligt och inget står skrivet på de bländande vita arken.
Elisabeth Henriksson om sitt arbete till ”Happy together”:
En våg följs av en annan. Ett böljande, en lätthet, en tyst och stilla kommunikation. Där en slutar börjar den andra. En evig resa. Är dom lyckliga tillsammans? Glaset har stelnat mitt i sin rörelse, ett enda ögonblick är fångat, ett litet utsnitt av det stora.